Fotograf Marias Of Sweden

torsdag 10 december 2015

Missade Lundell med 8 minuter - min hälsning når fram ändå!!

Oslo!

Lundell och jobb.

Under sommaren har jag släpat på en banderoll där jag skrivit en par låtar jag önskar höra.
Jag har inte vågat hålla upp den ordentligt.
Den har varit med i alla fall.

En bit in i set:et hänger jag upp den på kravallen.
Jag ser att han sneglar på den.
Ytterligare lite längre in i konserten så frågar han:
”Vad står det på skylten där?”
Vi håller upp den.
”Vackra Anita näääeeee…. inte den, den är larvig
Vad står det där under?
Annalisa, den den är bra, men vi kan den inte.
Vi kan inte spela den helt enkelt.
Bark och jag gillar att spela den.
Vi ska se till att repa in den så om ni kommer på någon av våra 7 kvarvarande 
spelaningar så ska vi spela den.
Bra smak där brudar”
Ropar såklart nyååååår, eftersom det är då jag ser honom för sista gången.

DE SKA ALLTSÅ REPA IN ANNALISA!!!
A N N A L I S A!!
Kan det vara sanning?

Men vilken av de 7 kommande konserterna ska de spela den på?
Jag kan inte åka till Malmö, Göteborg och alla andra ställen där nere i Sverige.

Jag har en plan!
Idag torsdag sitter Ulf och signerar sin box med 68 skivor i.
Min vän Fredrik ska dit och hjälpa mig att hämta ut min box.
Jag är i Stockholm men missar Lundell med 8 minuter, då jag måste på tågen till Edsbyn.
Fredrik får helt enkelt hälsa Ulf från tjejen med lakanet att hon ber om låten på nyår.
Så sagt och gjort, bästa Fredrik blir min budbärare.

Fredrik: (har just fått sin box och en egentagen bild signerad) "Se'n har jag en box till en kompis som inte kunde komma idag. Kan du skriva 'Till Maria' på den här?"
Ulf: "Mmhhm"

Fredrik: "Jag har en hälsning till dig från henne också"
Ulf: "Jaha?"
Fredrik: "Det var hon som hade skylten med 'Annalisa' i Oslo igår"
Ulf: *klassiskt hest Ulf-skratt* "Jaaa, hahaaa! Just det!"
Fredrik "Hon undrar om ni kan spela den på nyårsafton när hon ser er nästa gång?"
Ulf: "Ja, det ska vi kunna göra, vi repar in den till nyår"  
"Bra att du sa det! Vi repar in den!"
Fredrik: "Tack!"

W O W!!!!
TACK FREDRIK!!!!

Sen vill jag bara tacka alla Lundellvänner, det är så roligt att träffa er var och en.
Ni berikar mig!

måndag 7 december 2015

Att försöka lära mig om min ny vän ADD. Det här har jag kommit fram till hittills.

Nu ska jag försöka beskriva vad jag har upptäckt med mina kunskap.
Ja, om hur det funkar.
För mig.
Jag har liksom aldrig tänkt att det är något ”fel” på det alls.
Det jag ska beskriva.
Det ÄR inget "fel" i min värld. 
Men kanske skulle jag vara mer som mamma.
”Läxa först och leka sen” i min vardag.
I wish! 

Aaa men så här: 

I morgon 8:00 rullar tåget mot Oslo.
Jag måste således packa en väska ty jag ska vara borta några dagar.
Jag tycker inte om att packa.
Skjuter på det in i det längsta.
Gör allt annat som är roligare ELLER för den delen även det som är tråkigare först.
Kollat fejjan, kollar fejjan, kollar Insta, kollar fejjan.
Målar naglar, kollar fejjan, matar katten.
Till slut så har alla gått och lagt sig som nu och det är dåligt drag på fejjan.
Då kan jag hoppa till Twitter.
Eller så kan jag måla naglarna.
Skriva en halv lista om vad jag borde packa.
Fundera på om jag ska tvätta något.
Inse att jag inte hinner.
Tåget går som sagt 8:00 i morgon.
Lägger fram en par tröjor.
Listan på packning blev lång.
Skulle ha med en grej från byn till syrran som bor där i Oslo.
Är på affär’n och handlar. Glömmer köpa grejen så klart.

Nu sitter jag här. 2 tröjor är framlagda.
Jag borde sova men måste packa först.
Då dyker den suveräna idén om att blogga om ”problemet” upp.
Jiiaaaaa va kul, säger hjärnan och kastar sig glatt över uppgiften.
Den delen av hjärnan som VET att packa vore bättre klubbas ner.
Hårt.
Har liksom inte en chans att vinna över den delen som vill ha ”roligt” istället för tråkigt.

Som sagt, klockan är ju bara strax tolv.
Det finns tid att packa. 
Barnen och jag ska ju inte upp förrän 6:00.
Kameror, batterier, locktänger, datorer, hårddiskar, strumpor och tandkräm.

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅåå om det inte varit så tråkigt.
Att jag borde ”bara göra det”, helst fort.
Men att komma igång…. det är som sirap.

Jag har förstått att det här liksom ”ingår” i paketet.
Bra! Eftersom jag bara trott jag varit så innibängen lat förut och slapp och ineffektiv. 

Vi får se vad mer det finns att upptäcka.
Spännande serrö. 


tisdag 1 december 2015

Aldrig kan jag vara lagom - Ulf Lundell, ut ur mitt feberhuvud tack.

Det blir alltid för mycket, aldrig lagom.
Får för mig att ”mitt rätta jag” är vintageklänningar.
Snöar in, köper ett 40-tal.
Inser att det där är ju inte jag. 
Jag är jeans och t-shirt tjejen alla dagar i veckan.

Får för mig att det är dags att börja lyssna på vinylskivor.
Köper 1000 (japp, ett-tusen) stycken och känner mig till freds.
Här tror jag nämligen att jag hittat rätt. 
Eftersom det sker just nu i mitt liv.

Gillar konserter.
Intresset bara drar iväg med mig, ser 11 konserter bara med honom i år.
Ulf Lundell.

Lagom existerar inte.

Ulf och hans band äter sig in i min hjärna.
Har legat sjuk i några dagar.
Feber.
Sover mycket.
Ibland när vi är sjuka drömmer vi mardrömmar.
Jag med.
Har mardrömmar om hur jag stalkar Ulf Lundell med band.

Två små träläktare på en div 4 fotbollsmatch i Hälsingland som är ihop skjutna till en lite större.
Det utgör publikplatsen för en Lundell-konsert. Inomhus.
2,5 i takhöjd vilket ger mig känslan av att utspelar sig i en garageliknande lokal, fast med fönster.
Jag tar min plats. 
Allt går åt skogen då fyllisar tar över och ställer sig framför.
Jag blir förbannad, svettas och konserten är förstörd.
Bara för att jag inte får den plats jag har bestämt. 
Typ som i verkliga livet.
Jag vaknar åter efter omgång två i sömn.
Nu har jag sms:at med Ulf och är redigt orolig för vad jag har skrivit.
Än mer bekymrad för vad jag har gjort. 
Den nattliga utskällningen (i drömmen) vittnar om att jag inte skött mig särskilt snyggt.
"Inspirerad" av den groupie jag såg på Hard Rock Café härom veckan kanske?! :-O  

Det tar mig 3 timmar innan jag i vaket tillstånd tittar på telefonen.
Har jag skickat ett sms?
Efter nattens bravad med både Ulf och band så borde jag nog aldrig mera visa mig 
på en tillställning eller i dess närhet heller för den delen.
Alla drömmar blir så verkliga i feberyra alltså. 
Sjukt glad att vakna och sakta förstå att det som händer händer bara i mitt huvud. 

På nyår gör de sista spelningen ihop.
Min abstinens kommer att bli svår och jag måste avgiftas på något sätt.
I 20 år har de varit min drog.
Mitt lyckopiller.

I skrivande stund har jag ca 7 timmar live kvar, det är jag tacksam för.

Klockan är 14:42, jag har varit vaken en liten stund.

Med feberglansiga ögon och ett tungt huvud är risken stor för mardrömmar, när jag sluter ögonen och vaggas åter in i sömn. Den här gången kan det väl få bli fula zombies som jagar mig eller en stenkula, 
likt den i Indiana Jones, som ska ha ihjäl mig?