En tonårsförälskelse gick förbi

Eftersom ingen tog sitt ansvar idag och ville köpa en grej åt mig på IKEA packade jag bilen, proppade in 2 pers som jag vet avgudar stället och for.

Gjorde av med för mycket pengar på sånt som jag faktiskt ändå behövde.

Men så kommer en kille gåendes och jag ser på en gång att de är en gammal förälskelse som jag aldrig fick.
Staffanskolan i Söderhamn var skolan, 1995 var året. Han var vacker som en dag.
Jag vågade så klart aldrig tilltala honom.
Stirrade ner honom när vi möttes i korridoren å råkade han titta på mig vek jag såklart undan min blick.

Nu kommer han där lite lätt lutad över en barnvagn som han sköt framför sig, fru kommer bakom med sittvagn med ett till barn i.
Jag stirrar å stirrar å stirrar....
Inte har jag mage att vända undan min blick, jag läre ju kolla om det verkligen är han.
Råder dock ingen tvivel.
Så jag stirrar lite till där jag går å skjuter Ragnar framför mig.
Sån tur att jag inte körde in i nått.
Visst såg han, Patrick, att jag glodde.

Inte idag heller vågade jag ens säga hej, fast jag var jäkligt nära.
Idag vågade jag inte efter som det var 1997 jag sa de första och enda orden till honom.
"En sån här bal skulle vi haft när vi började gymnasiet så att vi utbölingar skulle få lära känna er som redan bor här i tid"
"Ja det skulle det ha varit" svarade han.

De va det det.

Eftermiddagen på IKEA avslutades med en pizza bit.
Undrar va de tjänar på de där pizzorna och läsken.

Kommentarer

Populära inlägg