Trodde jag var tillbaka - det stämde inte alls


Det har nästan gått ett år sen mitt förra inlägg.
Jag är en sån.
En som som blir taggad på något och går igång i 170.
Sen faller lusten bort och så även engagemanget.

Nu sitter jag här, ett år senare sjukskriven till 50% för utmattning.
Jag är en "duktig flicka" som dragit i handbromsen i tid.

Känns som om jag lidit av "duktig flicka"-syndromet i hela mitt liv.

Vad är ens en utmattning?
Jag har såklart tänkt att det är inte något som jag kan drabbas av.
Så här i efterhand så förstår jag varför.
Under flera år sov jag 4 timmar per natt. Hävdade bestämt att jag inte behövde mera.
Klockan blev inte sällan 03 innan jag kröp till sängs.
Även under småbarnsåren. 
Jag satt med dottern på bröstet framför datorn och redigerade halva nätterna.
Tog mitt första fotouppdrag när hon var 5 veckor.

Jag skulle kunna göra en väldigt lång lista på hur jag levt -
som man inte borde.
Men hey, jag vill inte sitta och ångra mig.
Jag får helt enkelt lära mig att leva på ett annat sätt.
Ett litet mera hållbart.
Nu är klockan 21:52 och jag kämpar för att hålla ögonen öppna.
Energin tog slut runt 15:00 idag.
Nu ligger båda barnen och jag får äntligen också natta.

Vet inte varför jag skriver ett inlägg här idag.
Kanske är det för en sorts dagbok för mig själv.
Vi får se.
Inga löften, inga måsten.



Bild från förr, dotter'n och jag.

PS - Jag behöver besökare i min webb-shop www.mariasofsweden.com - välkomna! 

Kommentarer

Populära inlägg