Vad ÄR utmattning egentligen? Benar ut för min egen skull.....

HJÄLP!


Hur ska jag lösa detta dilemma?
Jag ska sätta mig själv i främsta rummet.
50% ska jag arbeta.

Resterande tid är planlagd tillsammans med fantastiska Paulina psykolog och Damjana läkare.
Begynnande utmattning är prognosen. 
Jag ska göra saker jag får energi av. 

Jag skulle kunna skriva en roman om hur jag kommit hit.
Känner att jag behöver få ur mig för att förstå.
Ibland blir det lättare i skrift.

2015, då får jag någon form av diagnos.
"Uppmärksamhetsstörning utan specifik benämning" men han på psykiatrin i Bollnäs säger att "För mig är du en solklar ADD"
För att få medicin så behöver jag klassas som ADD, jag tackar nej, det är inte så viktigt för mig.
(DÅ!)
Vad händer när impulsen slår in?
Jag kan köpa 40 vintage klänningar för att sen komma på att "det inte är jag".
Jag köper 1000-vinylskivor för jag har "lust att spela vinyler".
Jag ser Ulf Lundell 11 gånger på ett år.

Ja..... listan kan göras hur lång som helst. 

- Tråkiga saker som att duscha kan ta flera dagar innan jag kommer till skott.
- Däremot så kan jag strecklyssna på en intressant podd-serie i 10 timmar samtidigt som jag gör något med händerna renoverar eller jobbar. 
- Jag betalar inte räkningar så det kommer påminnelser, TROTS att jag har pengar på konton.
- Däremot så kan jag välja att möblera om vardagsrummet mitt i natten för att fick en idé och den måste göras NU. 
- Gå ut med komposten görs bara när den nästan går ut av sig själv.
- Däremot kan jag renovera luckor och måla om ett kök på 48 timmar.
- Vinterdäcken sitter på lite längre än vad man får.

Jag känner mig lat och dålig när jag inte gör något.
"Sitter man still är man lat"
"Du är dålig på det du gör, allt du gör"
"Hur kan du kalla dig fotograf, du har ju ingen utbildning, för det är du för korkad för att skaffa ändå"
- så säger min hjärna till mig.

Utöver det här så vill jag alltid och då menar jag ALLTID vara andra till lags.
Det kan vara i stort och litet. Folk jag inte ens känner som frågar mig om saker.
Idag fick jag frågor via messenger som "Google" lätt hade svarat på åt människan.
Men frågan kommer till mig, så ofta.
Jag ställer upp, ger av min tid.
Det har jag alltid gjort.
Tills för 2 månader sen ungefär.

Ringde HC och sa att nu orkar jag inte mer. Och grät för kroppen skakade så.

Jag går nu en KBT Ångest- och Stesskola online via HC i Edsbyn.
Efter att ha träffat både läkare och psykolog en par gånger var. 
I kursen har vi försökt hitta saker vi brottas med för att komma åt varför vi känner som vi gör.

Min kropp har givit mig följande symptom den senaste tiden:
(Egentligen långt innan det också men jag har ignorerat och tänkt att jag har inte tid att känna så här, skit i det, kör bara nu)
Yrsel, svettningar, hjärtklappnig, skakningar i kroppen, tryck över bröstet, strypgrepp över halsen, minskad matlust.

Ringer telefonen skakar kroppen.
Kommer flera meddelanden på messenger som rör jobb eller något jag måste svara på skakar kroppen.
Jag sover så fort jag kan.
Är trött, trött, trött trots att jag kan sova 10-11 timmar en natt. Vaknar trött.
Vet inte när jag vaknade utvilad sist.
Jag gråter för ingenting.
Jag är arg på mina barn för ingenting.

Kroppen har med skakningar under en längre tid sagt åt mig att det är för mycket.
Jag vet att jag 2018 sov mitt på dagarna på kontoret för att jag inte orkade hålla ögonen öppna.
Sover fortfarande mitt på dagarna ibland.
I mars i år sa kroppen ifrån på riktigt.
På väg på jobb så skakade jag som aldrig förr.

För att sammanfatta det hela om varför det har blivit så här har jag kommit fram till följande:
En riktigt pissig separation, fy fan för hur det kan gå till.
Flyttat 3 gånger på 1,5 år. 
Köpte hus
Renovera huset jag köpt
Flytta min studioverksamhet/Företaget
Pandemi kommer
Ekonomi med nyköpt hus och pandemi, ingen bra kombo.
Egenföretagare som inte kan ta betalt och således jobbar för mycket
Bygger en webb-shop, under pandemin
Blöder enorma mängder vaginalt under 1,5 år som gör att jag hamnar på akuten 2 ggr under 2021
Blodvärde på 93
Får efter väldigt många om och men operera bort min livmoder. Med sjukskrivning som följd.
Ensam fostra två barn/tonåring med läxor, aktiviteter, markservice och allt vad det innebär.
Ta hand om huset och trädgården.

Det går inte ihop alls - tidsmässigt ligger jag back innan jag ens börjat dagen.
Det är pissvårt att vara ensamstående mamma till två barn och egenföretagare inom kreativ-näring.
Det som pågår i min kropp kallas S T R E S S har jag förståt.
Min kropp ger mig alltså ångest av att jag blir stressad. 

Jag fick som uppgift att under två dagar skriva ner hur jag fungerar och vad jag göra mellan klockslag.
Efter 3 timmars noterande började jag gråta.
Jag inser att jag inte kan hålla fokus på en enda sak i mer än 5 minuter - OM jag inte stimulerar mig med något i öronen samtidigt som jag gör monotona saker i arbetet.
Jag inser också att vanliga dagar tar jag 15 minuters lunch, that's it. Inga pauser eller fikaraster som vanliga jobb har. 
Sen håller jag igång tills det är dags att sova.
Jag har på senare tid tvingat mig att börja titta mera på TV - med dåligt samvete gör jag det för kroppen skakar om jag gör annat. 

För att klara av att driva ett enmansföretag och samtidigt bolla barn och hushåll behöver jag antingen ta betalt för min arbetade tid eller byta jobb.
Jag klarar inte av att känna den här pressen över att livet inte går ihop.

Nu är jag sjukskriven 50% till slutet på maj. 
Sen får vi se.
Men det här att "Vi får se" funkar inte. Jag kan inte börja jobba 100% utan att ha bokat jobb innan till den utsträckningen. 
Går jag med 50% jobb efter min sjukskrivning är slut, då får jag ju ingen inkomst.
För med det jobbet jag gör fyller jag inte schemat från en dag till en annan, det tar en stund.
Det är ingen annan i det här hushållet som drar in pengar.
Räkningarna kommer ju ändå.
Blir jag mer sjukskriven efter det så behöver jag boka av... jag blir stressad av ett vara sjukskriven också.

Hursom så hoppas jag att det blir bra.
Försöker verkligen att inte jobba mera än 50%. 
DET har fått mig att inse, all tid jag lägger på: svara på mail, skriva offerter, rama in och packetera bilder, redigera bilder, bokföra, städa kontoret/studio, planera dagarna är tid jag inte planerat in i kalender det är tid jag bara tror ska finnas. 

Så min tidsoptimism har skapat min stress.
Min stress är för att jag inte räcker till för att driva "Firma Kolbacken 1" (Barn och hus och företag) så därför jobbar jag för mycket för för lite inkomst.

Målet är nu att tacka nej till saker jag tackar ja till för att vara snäll.
Mål 2 är att alltid prata om pris innan för att inte må dåligt när jag ska fakturera.
Mål 3 är att så småningom jobba 8 timmar om dagen. MAX.

Vi får se vad det blir av det här.
Jag är försiktigt optimistisk.