Smattra med fingrarna på tangenter

 Känner bara för att låta fingrarna gå över tangenterna.
Vet inte varför.
Smattret är lugnande och jag gillar att skriva.

För en tid sen så gav jag mig i kast med att gå en skrivarutbildning på distans.
Privat. 
Där skulle jag lära mig att skriva.
Jag "hade lite för många bollar i luften" och skrivarkursen sköts åt sidan.
Vi hade 365 dagar på oss av avsluta kursen varav de 6 första veckor var lärarledda.

Jag gick aldrig ut den.
Kan bero på stressen som slagit sina klor om mig och inte släpper taget.

Skrev till företaget och frågade om det fanns möjlighet att öppna upp så jag kunde läsa de 3 avsnitten jag hade kvar.
De sa nej.
Det blev sura 10.000 kronor åt skogen för att inte kunna ta till mig kunskapen jag ändå betalat för.

Inte kunde jag rå för att livet gav/ger mig några hinder att ta mig över under de senaste åren.

Antar att det bara är att fortsätta.
Med samma devis som jag levat efter förut "Vad händer om det går då?"

Just nu är det en del som inte går enligt plan.
Jag har en handlingsplan och en målmatris.
Den hänger framför min näsa varje dag på kontoret.

Jag sticker skallen i sanden och hoppas att det löser sig ändå.

5 juli och semestrarna är i full gång.
Sommarångest?
Nej.
Jag har inga planer, jag har föresten aldrig haft sommarplaner nån gång i hela mitt liv.
Aldrig åkt bort på familjesemester.
Tur mina föräldrar har en stuga vid vatten.

Det blir nog bra, men annorlunda denna semster.




Kommentarer

Populära inlägg