Så va det dags.
"Är det så här en värk känns? Nää... värre måste det vara" 
Nästa andetag "Helvete, jag ligger fan inte kvar i sängen så här" 
Nån minut till 
"Det här är nått fuffens, nu är det okej igen, falsk larm?" 
Ytterligare nån minut till. 
"FAN nu MÅSTE vi åka Thomas"  
När vi kör in på parkeringen vid BB Gävle så spelar P3 ULF LUNDELL, "Lilla Kärleken" 
Hur ofta spelar P3 Lundell? Det är meningen, ett tecken. Det kommer att gå bra det här.  

Våra spadagar börjar så bra. Jag får en vit fin rock och handduk så¨blir jag förd till mitt lavendelbad. Levade ljus, dämpad belysning, soft musik. Glider ner i karlet och ligger och njuter. 
Thomas har gått för att hämta lite papper i bilen.  
Men han kommer aldrig in till mig. 
Hur lång tid kan det ta? 
Aj aj aj... 25 minuter ensam.  
Jag ringer på klockan och en snäll tjej kommer in.  
"Åh.. är pappan inte här än?" 
"Nej å jag vet inte vart han är, förmodligen sitter han på rummet och väntar på att någon hämtar honom till mig, det känns lite ensamt att ligga här å ha lite ont själv"  
Mycket riktigt han satt på rummet och väntade. Thomas kommer in med kameran runt halsen och jag ber honom ta en bild som ger ett rogivande intryck. 
"klick" "klick" 
Jag får stiga upp efter 1,5 timma och så går vi igenom hur vi ska ha det kommande tiden på spat. 
Det jag ber om är att få fotografera under processen.
"Det har du väl Thomas till" 
"Nej, jag vill gärna göra det själv när huvudet är på väg ut" 

Lundell i högtalarna. 
Lustgas i näven. 
Nu ska han ut. 

Vi lyckades fota både Thomas å jag.  
Ragnar är här.  

Ett STORT tack till alla fantastiska tjejer som hjälpte oss under våra spadagar. 
Speciellt tack till Erika, Annelie och Cecilia.





Kommentarer

  1. Ååh, han är så grymt söt!

    SvaraRadera
  2. Vilken söt liten rackare, stort Grattis.
    Lycka till
    ps hittade hit via pappanlilleman...och V ds

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg