Känslokall

Först börjar vi med ett album på lite bilder för Er som har lust.
Som jag tjatar med min fotografering. Här är lite resultat.
Dock är det konstig upplösning på bilderna.

Jag har trott att jag varit en människa utan känslor.
Att allt kunde passera utan att jag brydde mig nämnvärt.
Kanske har det varit så.
En hemsk katastrof på TV:n och jag låter det passera med ett "Stackars dom".

Men sen lilla fisen Ragnar kom är det som att vända på en stekspade.
Jag kan inte se en film där det är misshandel, då mår jag illa. På riktigt alltså. Thomas får byta kanal eller slå av ljudet. Det går bara inte.
Kan inte läsa i tidningar över barn som utnyttjas sexuellt, misshandlas, svälts, torteras.

Det är som någon tar tag i mitt hjärta och sliter det långsamt i delar.
Svårt att andas.
Total förvirring HUR någon kan behandla ett barn på ett grymt sätt.

Ett oskyldigt litet barn.
Jag är så blödig så jag undrar själv om det är hälsosamt.
Ska man må illa över allt sånt här?

Själv kan jag ju inte få fason på världens alla grymheter.
Jag ser inget av det här i verkligheten.
Desto mera döljer sig under de finputsade ytorna förstår jag.
Jag vill krama alla barn, ungdomar och snart vuxna som inte får några kramar.
Vill berätta för dom att de är värld så mycket.
Att det finns dom som älskar dom.
Om jag kunde skulle jag låta alla dessa barn flytta in hos mig.
Jag skulle fixa extra far och mor föräldrar som fick skämma bort dem med sin kärlek.
Se till att varje liten flicka och gosse skulle få känna stolthet över sig själv.
Se till att varje barn blev sedd, fick tid, att någon lyssnade på dem.

Jag förstår inte vad dessa känslor kommer från, men det är tur att de kommit.




Kommentarer

Populära inlägg