Det kom ett mail.
Hej Maria pang på rödbetan: jag vill göra ett reportage på dig.

"Whooooooohoooooo... jag säger alltid ja!", svarade jag.

Vi träffades, Malena å jag, IRL i två timmar över en lunch på 1921.
Jag känner inte Marlena så värst bra. Egentligen.
Hon gillar hundar och skog. Så mycket vet jag. 
Hon har häst också fick jag reda på.
Utan att riktigt känna henne, så känns det så. Som om jag känner henne alltså.
Sånt händer ibland. Då vet jag att jag är på rätt plats vid rätt tid.
Som nu med Malena.
Det var ju mest jag som pratade om mitt.
Det går ju lite ut på det en sån här gång.
Nästa gång vi ses så får Malena ta lite mera plats för där finns det massor av spännande att prata om.
Det är något jag är helt säker på!

Vad Marlena kommer att skriva är jag riktigt nyfiken på - sån är jag.
Ni som prenumererar på Ljusnan kommer också få läsa så håll utkik!

Kommentarer

Populära inlägg