Ja ligger på ett hotellrum på Arlanda.
Våning 12.
Jag har läst utrymningsplanen för brand.
Det gör jag alltid.
Räknar sen kallt med att hjärnan kopplar in
Autopiloten om det händer nått.
Att den tar fram det jag läst för vad jag läst då har jag glömt eller inte förstått.
Jag tror på det sistnämnda.
Har svårt text. Att komma ihåg vad jag läst.
Jag fattar vad jag läser när jag läser det. Oftast.

Våning 12 med fönster mot startbanan.
Det är midnatt å rätt lugnt.
Utanför fönstret gatlyktor, vägar, plan och landningsbanor.

Reser jag mig ur sängen speglas min nakna kropp i fönstet.
Flygplan och en magisk halvmörkblåsvart himmel där bakom.
Jag får en fotografisk ide.
Ser den färdiga bilden framför mig.

Långt skärpedjup.
Rätt dov i färgerna.
Provar att ta bilden.
Har inget stativ för att få kameran på rätt position.
Bilden faller då jag inte vill att det ska synas att det är jag som fotograferar.

Synd, det hade blivit en bra bild.
En sån där bra bild jag inte skulle kunna visa upp.
Jag bor i en by där "alla" känner mig.
Tänk snacket om jag kunde få visa de bilder jag ibland tar.
På mig, på andra.
Det handlar enbart om glädjen till fotografi.
Att skapa något unikt och annorlunda.
Jag är så himla trött på eviga landskapsbilder..... skogar, träd, solnedgångar.

Visst tar jag den typen av bilder också.
Men jag skulle vilja plåta det levande - livet - som vi är.
Ingen cencur.
Människan i vardagen.

Planet lyfter om 7,5 timma.
Jag känner mig inte orolig.
Kroppen bevisar för mig att jag är det.

Jag ska prova å ta den där bilden i alla fall.
På ett lite annat sätt bara.

Kommentarer

Populära inlägg