Katten hade inte kommit hem.
Den brukar alltid komma hem.
Jag gick ut, ropade och letade......
Jag gick ut igen, ropade och letade.
Ingen katt. Han är ju så liten, bara 6 månader.
Vart hade han tagit vägen?
Det här är verkligen inte likt honom.
7 timmar!!!
Vi tog en till sväng strax innan vi skulle lägga oss.
Dääääääääär, högt upp i en björk, 10 meter, satt han.
Jamande och stirrade. 

Operation "Rädda-katt" inleds.
Höjdrädd sambo tog några skakiga kliv upp på stegen.
Skulle den hålla.
Där nere står jag och känner stegen darra.
Jag tänkte; Ramlar han nu eller stegen rasar så äre kört.
Jag kan inte hålla upp något av det.
Stegen räcker inte... sambon måste klättra i trädet också.
Det är murket och grenar knäcks under hans fötter.
Grenarna rasar ner till marken.
"Det är bara en katt", ropar jag. 
"Det är inte värt att du rasar ner, kom ner".

Han klättrar ner och stegen skakar ännu mera.
Lika mycket som hans ben.
Katten har skitit och kissar ner sig där uppe.
Vi hämtar en ryggsäck, om han kan nå honom och fösa ner honom i den.
Upp igen... med en rygga. Stegen skakar av Ts ben.
Det går inte att hålla i sig själv och sträcka sig efter katten.
Han ger upp en andra gång.
Vi funderar.
Det går att dra ut stegen några hack till, skulle det räcka?
Vi hämtar en kattbur som går att stänga och lägger i lite mat i den.
Ännu högre upp.... ännu darrigare stege och ben.
Huuuuuuu.....
Han kommer upp till katten som först inte är så villig att kliva ner i sin kattbur.
T lockar och trugar.
Till sluuuuut kliver Dennis ner i kattburen.
T lyckas stänga den och tar sig sakta och inte alls säkert ner.
40 minuter har gått och katten är räddad.
Slutet gott allting gott.
Glad Påsk.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg