Fotograf Marias Of Sweden

onsdag 5 augusti 2015

Försäkringskassan - jag förstår inte era papper!!!!

Å i och med den rubriken har detta inlägg 0 läsare.
Om det är läsare jag vill ha skulle jag skriva tuttar eller nått i rubriken det förstår jag väl.

Jag har haft barn sen 2009 där på våren.
Sen 2009 där på våren har jag varit tvungen att skicka papper till FK för att få mina mamma-pengar.
Det finns ett dilemma i det här.
Jag kan inte fylla i papper. Jag vet helt enkelt inte hur man gör.
När jag ringer för att be om hjälp förstår jag inte vad de svara mig.
Efter att ha försäkrat mig för 3:e gången att jag fattar rätt vågar jag inte fråga något mera.
Jag lägger på luren och vill grina.

VARFÖR förstår inte jag de enklaste saker som att fylla i en blankett.
Det här har resultera i att jag inte tagit en enda VAB-dag på min 4 åriga dotter trots att jag
varit hemma med henne massor av dagar.
Inte heller har jag lyckats skicka in rätt papper för att visa vad min "sjukpenninggrundande" (eller va fan det heter) inkomst är och därför står jag på 0.
Jag fattade fel och min papper blev fel.

Vad är det som blev fel då Maria? Rätt till det.
JAMEN JAG VET JU INTE VAD SOM ÄR FEL!
Jag förstår inte.
Men nu i sommar tänkte jag ändå att jag skulle plocka några av de över 100 dagar jag har
kvar att ta ut som mammaledig.
Jag gör efter bästa förmåga och idag ringer telefonen.
Försäkringskassetanten undrar om jag har en par minuter.
"Jaaa aaaa da" svara jag så glatt.

Det regnade, jag var på väg till bilen för att spänna fast ungarna där bak - men först hiva in i dom.
De ville berätta att katten låg under framdäcket...att jag skulle göra ett hjärta på fönsterrutan osv. Regnet liksom letar sig in i nacken och rinner längst ryggraden,

Försäkringskassetanten berättar att jag självklart har skickat in helt fel papper.
Såklar!
Tacka fan för det!
0 i odds på misslyckandet!
Jag ger fan upp.

Jag drog ut ur min bokföring vad jag trodde skulle kunna passa som underlag.
Men icke. Det var icke önskvärt.
Hon lät som om hon nästan hånade mig när hon berättade hur fel papper jag skickat in.

Jag kvittrade på rösten och sa: "Jaaaahaaaaa men duuuu jag fixar det där ja, ingen fara!"
Regnet har nu ös på mig och det rinner ner över håret som på en blöt katta.
Sonen drar mig i armen och pratar högt till mig.
"MAMMA MAMMA KATTEN SER DU KATTEN"
"Ja lilla vän, jag ser katten vi ska inte köra över honom"

Så åter till damen i telefon "Tack snälla för att du ringde hej hej"


Jag lägger på.
Få såklart ett smärre spel och fräser helt oförtjänt åt mina barn.
Samtidigt som ramsan i skallen lyder:

"Din jävla trökiga paragrafryttare, sitt du bakom ditt fula tråkiga skrivbord och ring och
begär massa skitpapper till mig som egenföretagaren som sliter i sitt anletes svett för att plocka ut några usla slantar varje månad för att kunna leva.
Sämre betalt än en deltidsarbetande inom hemtjänsten.
Jag har utslag av stress i hela JÄVLA ansiktet för att jag inte vet om det går ihop nästa månad, eller nästa. Du får din lön varje månad..... å fikapauser för att inte tala om luncher.... möjligen friskvård har du också.
Va spelar det för roll med några jävla små papper.
SOM JAG INTE VET VAD DET ÄR FÖR NÅGOT JAG SKA SKICKA IN FAST JAG FRÅGAT!"

För att jag inte förstår.
För att jag går av av sånt där......
För jag vet att det är MITT fel att jag inte kan.

Jag har i alla fall inte rätt till - vad det nu är - om jag inte inkommer med rätt papper.

Å med den ramsan runnen genom hjärnan styr jag och barnen kosan mot studion.
Min verkstad, min studio,
mitt andra hem, min fristad.
Där är det bilder som är det viktiga. Kreativiteten. Skapande.
Jag glömmer bort det där pappret och planerar en tågtur till Karlstad istället.








3 kommentarer:

  1. jag klarar inte heller fk, lite jobbigt som sjukskriven, men nu verkar det fungera

    SvaraRadera
  2. Kan inte pappan hjälpa till då?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gör han såklart där han kan. :)

      Radera