Maria du har ADD.

För ca 2,5 år sen slog jag mig gråtandes ner i en stol i ett rum på HC i Edsbyn.

V A R F Ö R är jag som jag är?!?!??

 Det var min fråga till mannen framför mig, mannen med de snälla ögonen och mjuka rösten.

Jag va trasig. 

Kort och gott.

Jag har fått fantastiskt hjälp hos psykosociala teamet på HC i Edsbyn sen den dagen.

1,5 år ca av samtal följde.

Otroligt viktiga samtal.

Jag har gått från totalförvirring till att börja förstå mig själv.

Jag väntade ytterligare 1,5 år på att få en utredning.

Idag hade jag ett samtal i Bollnäs, det sista den här vändan.

Jag har tidigare intervjuats, mina föräldrar lika så.

Jag har svara på massor av frågor om det ena än det andra i timmar.

”Maria, du har full pott i alla frågor som rör ”Uppmärksamhetsstörning”

Eeehhh…. TACK, eller nått… jag brukar sällan ha full pott när det kommer till frågor.

Jag blir glad.

”Vi kan också utesluta hjärnskada”

Jag blir mest glad för att jag nu mer kan börja för står VARFÖR jag är som jag är.

Dvs att allt ska gå i 180 km/t dygnet runt 7 dagar i veckan.

Han fortsätter:

-Jag skulle säga att du idag, så som du är, har ADD.

Men eftersom det inte kan styrkas från din barndom får vi sätta

ett annat namn på din diagnos.

”Aktivitets och uppmärksamhetsstörning UNS, Utan Närmare Specification”

Vad diagnosen kallas eller inte spelar ingen roll.

Jag är så glad att äntligen på riktigt kan börja förstå att de enklaste saker i världen som:

- bädda säng

- hänga in kläder i garderob

- ha ”var sak på sin plats”

- avsluta uppgifter

- komma igång med inte helt stimulerande uppgifter 

kan vara som en uppförsbacken jag inte tar mig över.

För mig är det inte bokstäverna på ett papper som har betydelse utan att jag kan förstå mig själv och därmed försöka fungera i vardagen hyfsat normalt.

Hej, jag heter Maria G Nilsson och jag har aktivitets och uppmärksamhetsstörning Utan Närmare Specifikation